Seniorverksamhetens påverkan av ungdomsverksamheten sista delen!

Det råder ingen direkt lagidrottsfeber i Enköping längre gällande representationslagen i trakten med vikande publikintresse, resultaten uteblir och hur påverkar det ungdomsverksamheten eller kan man verkligen koppla ihop det?

Det råder ingen tvekan om att det i nuläget är magert med lagidrottsframgångar i trakten på hög nivå. Klart att det finns undantag, men i de flesta fall handlar det om individuella framgångar inom lagidrotten ex: Jonathan Berggren (Hockey), Beata Olsson (fotboll) mfl. Men dem flesta är inte kvar i trakten?!

Det har ju under olika säsonger varit väldigt mycket framgångar för de olika lagidrotterna som SM Guld med Rugbyn, Allsvenskt kvalspel för handbollen, Allsvenskan för fotbollen mm… Hur hänger det här ihop, tänker jag?

Hur väljer man inriktning på sin verksamhet för att nå framgångar i form av tex spel i högre divisioner? Påverkan av A-lagsverksamheten och ungdomsverksamheten, hur ser den ut i verkligheten? Kan man ”bara” satsa på ungdomsverksamheten och nå framgångar med A-lagsverksamheten eller skall man satsa på både och? Vad får det ena eller det andra för konsekvenser? Ja, det är en djuuuup frågeställning, men jäkligt intressant tänker jag.

Vi på lokalsport gjorde så att vi tog kontakt med tränare, ledare och styrelsefolk i dem olika sporterna för att söka svar. Dem som är med och deltar i artikeln har spelat, varit & är tränare, är med i styrelsen, är ungdomsansvarig sportchef, sportchef, gjort resan från botten till toppen.

I dag kör vi del 5 som är den sista med Handboll.

Enköpings HF med fd. spelare och numera ungdomsansvarige Jenny Ahlin.

Hur ser du på dagens representations lag i trakten gällande handboll i förhållande till vad det borde vara?

– Om vi börjar med damerna så är de i helt rätt division, dock så har det förväntats mer från dem detta år med tanke på fjolårets säsong. Även jag har haft högre förväntningar, dvs. stadigt i den övre halvan av tabellen. Jag tror att detta beror på att spelarna inte presterat utifrån förväntningar och att sen förra säsongen har laget tappat tre otroligt viktiga spelare (Sand, Ingvarsson och Strand).

– På herrsidan har vi fått ett otroligt tapp åldersmässigt och rutin. Det är egentligen inte så konstigt att vi hittar våra herrar sist i div 1 detta år. Detta lag som representerar EHF herr idag saknar väl egentligen den rutinen de kommer att få med fler säsonger som seniorspelare.

Kan man få till en förändring och hur i sådant fall?

– Fortsätta satsa på kommande A-lagsspelare underifrån som ska vara utbildade och förberedda på uppgiften. Att låta spelare spela på den nivån de ska spela på. Att behålla spelare i klubben, att behålla spelare i Enköping.

Kan en satsning på ett A-lag få positiva konsekvenser för ungdomsverksamheten och vad ser du för risker, om det finns några?

– En satsning på A-lag tror jag alltid för med sig positiva konsekvenser. Om satsningen för med sig att lagen presterar och håller sig på en hög nivå så tror jag att barn- och ungdomsspelare som ser sitt Dam- och Herr-lag spela i högra divisioner blir peppade för att vilja träna för att utvecklas för att en dag spela i sitt A-lag. Att klubben satsar på sina A-lag behöver ju inte betyda att någon annan del glöms bort. Barn- och ungdomsverksamheten är alltid ryggraden i en klubb enligt mig.

Hur får vi fram fler egna produkter som vill och kan bidra till bättre resultat och spel i högre divisioner, eller är det oviktigt för att få en fungerade A-lagsverksamhet och ungdomsförening?

– Att få fram egna produkter är viktigt enligt mig. Jag tycker dock inte att det helt ska utesluta någon värvning av spelare utifrån. Att ha någon eller några spelare utifrån kan tillföra bra saker. Men att värva spelare utifrån kan vara en chansning, man kanske inte vet exakt vad man får och vad den spelaren kan tillföra till ett lag. Med egna produkter vet man vad man får. Våra ungdomsspelare ska även känna att det är värt att t.ex. gå på gymnasiet som finns på hemmaplan. Att de får ut det de vill av att kombinera skola och idrottandet.

– För att få fram egna produkter måste klubben se till att ha de förutsättningarna som behövs som t.ex att ha lag i alla åldrar, utbildade tränare som vill utveckla spelare och lag. Det ska även vara en kontinuitet av tränare, avslutar Jenny.

Pierre Grubbström var med och byggde upp Enköpings HF och seniortränare, spelare.

Foto: Kent Lundqvist

Hur ser du på dagens representations lag i trakten gällande handboll i förhållande till vad det borde vara?

– Med tanke på handbollens storlek (antal utövare och publikintresse) i Enköping-Håbo kommuner så tycker jag att det är klart trakten ska ha ett dam- och ett herrlag i div 1. Vidare borde det finnas underlag för övriga seniorlag med tävlingsverksamhet att ligga någonstans i div 2-3.

– Vilka lag i trakten som sedan borde placera sig i de olika facken är lite svårare att sia om. Det är bra att det finns en intern konkurrens så länge man kan enas när det krävs för att utveckla handbollen, inte nödvändigtvis genom sammanslagningar utan främst för utbildnings- och utvecklingsinsatser.

– Om man ser till representationslagen kan man inte säga annat än att EHF är traktens just nu ledande förening, även om detta såklart skiftat genom årtiondena. EHF har sedan ett antal år tagit på sig rollen att placera seniorlag i de nationella serierna; det är klart det intressemässigt märks av i hela trakten att man har en tung säsong på dam- och herrsidan.

Varför är det så tror du?

– Efter flera års obruten framgång är det naturligt att en viss rekyl måste komma någon gång. Det viktiga är att hämta upp den rekylen så snabbt som möjligt. Symptomet som definitivt påverkat mest är stora spelartapp i flera av trupperna. Orsaken till dessa tapp finns det lika många färgade och ofärgade åsikter om som det finns handbollshjärtan i trakten. De som vet bäst är de som driver och de som deltar i verksamheten.

Kan man få till en förändring och hur i sådant fall?

– Ja absolut, genom tålamod och långsiktighet. En snabb förändring kräver ofta att man blixtvärvar 3-4 spelare med spets som också medför en ekonomisk kostnad. Den grunden blir inte stabil att bygga på, vad händer med de spelarna om resultaten uteblir? Orkar de då pendla till annan ort för att spela?

– En förändring kräver tålamod och tid. Man hamnar inte i tuffa sportsliga lägen över en natt även om symptomen kan visa sig plötsligt. Det är omöjligt att utifrån veta vad som får bägare att rinna över och orsaka stora oönskade förändringar på kort tid. På samma sätt tar det tid att analysera, planera, återställa och satsa vidare.

– Min åsikt är att själva återställandet av trupperna görs bäst genom att fokusera på att fylla på A-laget med egna produkter framför att värva med plånboken. Där är man verkligen inne på rätt spår redan idag i traktens föreningar. Det är hedervärt, då det kan kosta kortsiktiga sportsliga framgångar. Man måste verkligen stå fast i ”tyckar-stormen” med ett långsiktigt perspektiv. Utöver detta måste man se till att inte hamna i samma läge igen om några år.

Kan en satsning på ett A-lag få positiva konsekvenser för ungdomsverksamheten och vad ser du för risker, om det finns några?

– En satsning på A-lagsverksamheten är till allra största del positiv för ungdomsverksamheten. Det är dock viktigt att på styrelsenivå bygga en god och hälsosam finansiell struktur där inte seniorverksamheten riskerar ungdomsverksamheten.

– Samtidigt är det kritiskt att ungdomsverksamheten stöttar seniorverksamheten i egenskap av intresseskapare och rekryteringsmaskin, som den faktiskt är. Alla kan nog skriva upp på att goda förebilder och ledstjärnor behövs hemma och i skolan. Det är naivt att tro att inte samma behov skulle finnas inom idrottsföreningen.

Hur får vi fram fler egna produkter sin vill och kan bidra till bättre resultat och spel i högre divisioner, eller är det oviktigt för att få en fungerade A-lagsverksamhet och ungdomsförening?

– Det gäller att ständigt sträva efter att lyfta kvaliteten på ledare och utbildning tvärsöver. Det betyder inte att byta ut de ledare och den gemensamma vilja som redan finns. Fortbildning är ett kritiskt inslag i alla ledares årsplanering! Det måste vara tydligt och klart för alla spelare som går in i A-ungdomsåren med nationell representation, Sverigecuper, riksläger och sedermera gymnasieval, att det går att bibehålla en god utvecklingstakt i hemmaföreningen upp till och med åtminstone junioråren. Då pratar jag inte bara om handboll, utan om att utveckla spelarnas personlighet och förmåga att fungera socialt i den tävlingsinriktade värld som elitidrotten faktiskt är.

– Jag tror inte man ska vara rädd för att sträcka ut en hand och efterfråga kunskapsutbyten med de svenska föreningar som lyckats otroligt bra med både seniorverksamhet och junior/ungdom. Alla med sina egna framgångsfaktorer och utmaningar. Vad kan vi dra nytta av i Enköping-Håbo och vad är inte applicerbart för oss och de mål vi har för senior- respektive ungdomsverksamheten?

– Man måste eftersträva ständig utveckling; handbollen är inte statisk. Kolla bara på världens bästa klubblag förra säsongen; HK Vardar från Makedonien. De bröt totalt med trenden att slänga in så många 200cm/110kg spelare som möjligt i en match och vann istället mot alla odds Champions League med ett av världshistoriens snabbaste anfallsspel (och en levande vägg i målet).  Inga ramar är fasta, man måste hänga med utvecklingen och erbjuda sina spelare att ta del av den senaste kompetensen från ledare med god social och pedagogisk förmåga. Det ger hållbar framgång, avslutar Pierre.

Läs del 1 här >>>
Läs del 2 här >>>
Läs del 3 här >>>
Läs del 4 här >>>

Lämna ett svar