Tori Brunsberg Enköpings HF

Tori vann skytteligan i VM kvalet med Australien.

Berätta om resan.

Resan gick jättebra, enkelt, smidigt och fort. Till frukost åt vi på våra hotellrum, flingor, mackor, frukt m.m. till lunch åt vi på en restaurang varje dag där vi fick välja mellan fisk, kyckling och kött. Eftersom matcherna var mellan 5 och 8 hade vi aldrig tid till att äta riktig kvällsmat utan åt istället frukt, mackor, youghurt och liknande för att få i oss tillräckligt med energi.  

Vi bodde på ett fyrstjärnigt hotell inne i centrum av Brisbane som var jättefint. Det var 4 personer i varje rum. De första tre dagarna hade vi träning på morgonen i ca 1 ½ timme där vi gick igenom hur vi skulle spela mot det laget vi skulle möta på kvällen. Resten av dagarna gjorde vi ett recovery-pass på morgonen, först stretchar man och sen är det lite olika övningar i en pool, som t.ex. bensving, jogging, höga knän, sidhopp m.m.

Katsu, tränaren, var jättebra. Vet inte riktigt vad jag ska säga men han är väldigt engagerad och lägger ner hela sin själ i det han gör.

Vad var roligast?

Det allra roligaste var nog prisutdelningen när jag fick pris för bäste målskytt, men allting var så roligt hela tiden, man hade kul varje sekund som gick så det är väldigt svårt att peka ut några få saker.

Vad var svårast?

Det svåraste var nog att lära sig att kommunicera på planen på engelska, oftast tänker man inte på vad man säger utan det är reflexer så att försöka få det att vara på engelska var ganska svårt. Men även att anpassa sig till deras spel och lära sig alla nya spelsystem, både i anfall och försvar, var väldigt svårt.

Vad är du mest nöjd med?

hmm, att göra flest mål är jag väl ganska nöjd med.

Vad var den största skillnaden mot hemma? 

Största skillnaden var att de spelar mer som ett lag och varje anfall är planerat för att det ska gå så fort som möjligt. Allting var väldigt positivt och alla på bänken var med och heja och skrek hela tiden. Man hade inte tid att tappa humöret, missade man eller gjorde något misstag skrattade alla i laget åt det, inklusive en själv. Så det var nog störst skillnad att alla var så positiva hela tiden och även fast man ledde med 20 mål så lät det som att man hade gjort ett avgörande mål i viktig match.

Vad tror du om era chanser i Kina?

Chanserna är nog inte så jättestora men vi åker dit för att ha kul och ska göra så gott vi kan. Alla vet om att det är en liten sport i Australien så förväntningarna är inte särkilt stora men vi ska visa att vi är början till något bra och att potentialen finns där. Eftersom alla i laget är väldigt unga har vi många år att spela ihop oss så om 10 år kanske det ser annorlunda ut.

Vad har du fått med dig hem som du kan tillföra EHF?

Jag tror att det jag har lärt mig mest är att spela som ett lag. Nu när man spelat med ett annat lag kan man se skillnaderna och lägger märke till saker man aldrig gjort förut. Men om jag kan tillföra så mycket nytt till EHF vet jag inte.